Idag präglas vårt västerländska samhälle av närmast ständig förändring, ett oerhört snabbt tempo och ett enormt och oupphörligt ökande informationsflöde som vi ska på ett eller annat sätt ska ta ställning till som individer. Vi är också en del av ett globalt samhälle som i sin tur utmärks av aktivitet 24 timmar 7 dagar i veckan. Vårt samhälle idag kan närmast beskrivas som ett ADHD-samhälle. ADHD står för Attention Deficit Hyperaktivity Disorder- det vill säga uppmärksamhetsbrist och hyperaktivitet. Är inte det ett tillstånd som de flesta kan känna igen oss i, åtminstone stundtals?
Vad är mindfulness eller medveten närvaro?
Mindfulness kan beskrivas som ett sätt att vakna upptill livet. En träning i att förhålla sig till tillvaron med en öppen, nyfiken och tillåtande inställning. Vi väljer aktivt, och gång på gång, att vara här och nu. Mindfulness är på så sätt motsatsen till den ” vardagstrans” vi ofta eller kanske till och med vanligtvis befinner oss i. Ofta vaknar många upp först när de själva eller en nära anhörig drabbas av en svår sjukdom eller av någon annan tragisk livshändelse. Först då blir livet och tiden ofta med ens något oerhört värdefullt.
Men rymmer inte varje ögonblick möjligheten att ta tillvara på tiden som den värdefullaste tillgång vi har? Och leva vårt liv som om det verkligen betydde något? För vad är det annars som betyder någonting?
Det enda ögonblick vi har.
Det är svårt att vara medvetet närvarande i det samhälle och i den tid vi lever. Med det höga tempo vi har både på jobbet och på fritiden och med all information från tv, internet och tidningar som vi ska ta ställning till och allt som vi ”måste” göra, är det lätt att vår uppmärksamhet, kanske i högre grad än någonsin tidigare, dras bort från nuet. Vi riskerar, om vi inte ser upp, att förlora den enda stund ur sikte som vi egentligen har och som vi kan påverka, nuet, eller för att vara ännu mer precis: det ögonblick som pågår.
Drivkraften bakom vårt planerande är ofta att vi hoppas finna en annan och bättre livssituation som mer stämmer överens med hur vi skulle vilja ha det. Men genom att försjunka i det förgångna eller oroa oss för en framtid som ännu inte inträffat, minskar vi våra möjligheter att ägna tiden åt det som sker här och nu.
Med mindfulness lär vi oss se att det är vårt förhållande till saker och till våra egna tankar som i hög grad påverkar hur vi mår. Vanligtvis hävdar vi att det är en sak eller person som skänker oss lycka eller är orsaken till att vi känner oss ledsna och olyckliga. Vi glömmer då lätt bort att alla dessa tankar och känslor är våra egna associationer och har sitt ursprung i oss själva. Vi ger därigenom olika saker och personer makten att påverka oss och vårt sinne växlar mellan upprymdhet och förtvivlan i ett spel där vi blir offer för omständigheterna. Med mindfulness tränar vi oss i att acceptera verkligheten som den är, för att sedan med acceptansen som utgångspunkt bestämma oss för om vi ska göra något åt situationen eller om vi ska låta den vara som den är. Därigenom sitter vi inte fast i våra föreställningar. Vi ältar inte. Vi kommer vidare, och det är först när vi accepterar verkligheten som verkliga val, som verklig förändring blir möjlig.
Det är sant att vi behöver förmågan att resa i tiden med våra tankar för att kunna planera, organisera och leva ett gott liv, men nuet är i själva verket den enda tid vi har för att leva, växa, känna, uppleva och förändras.
Fördelar med mindfulness
De flesta människor vill ha ett visst mått av lugn, frid och ro i sitt liv. Det är också en av effekterna av mindfulnessträning: ett ökat lugn, ibland även under vanligtvis stressfyllda förhållanden.
Ta hand om sig själv.
Ett viktigt resultat av mindfulnessträning är en ökad förmåga att ta hand om sig själv och sin hälsa. Vi lär oss lyssna på vår kropp och bli mer medvetna om våra behov av till exempel fysisk aktivitet, vila och sömn. Vi uppmärksammar i högre grad än tidigare vad och hur mycket vi äter. Vi känner tidigt igen signaler på för hög stressnivå och lär oss hur vi kan reducera den. Vi tränar oss i att lyssna inåt, på vår kropps signaler, på tankar och känslor.
Då och då under livets gång drabbas vi alla av något fysiskt obehag på grund av sjukdom eller skada. Vanligtvis leder det till någon form av lidande men med hjälp av mindfulnessträning kan vi uppleva och förhålla oss till exempel till smärta så att den inte blir ett så stort problem. Vi kan lära oss minska det lidande som våra tankar och känslor lägger till smärtan.
Vi utsätts också för känslomässiga obehag som ilska, rädsla och sorg. Känslor av obehag är en del av livet. När vi utvecklar våra färdigheter i mindfulness kan vi förhålla oss också till känslor av obehag så att inte heller de leder till onödigt lidande. Våra val blir klokare och mer hälsosamma. Forskarna talar i det här sammanhanget om självreglering, det vill säga den reglering som man kan göra själv, och som hjälper oss att klara av att leva med förändringar och samtidigt behålla våra funktioner på hög nivå.
Genom träning i medveten närvaro och genom det förändrade perspektiv som vi får blir det också lättare att hantera det som vi upplever som obehagligt. Hur vi möter obehag har betydelse för vårt psykologiska tillstånd och vårt beteende. Vi lär oss att varken undvika eller förtränga det obehagliga utan i stället betrakta det som dyker upp i vårt medvetande. Våra känslor, även om de är starka, behöver inte vara så överväldigande eller skrämmande. Vi lär oss att negativa känslotillstånd inte är något att vara rädd för eller undvika. Vi vet att de kommer att ändra karaktär och så småningom försvinna. Det här gör att det vi tidigare varit rädda för inte längre har samma makt över oss.
Vid till exempel kronisk smärta kan ett mer iakttagande förhållningssätt till smärtan leda till att smärtan inte får samma grepp om individen som tidigare. När smärtsensationen observeras ögonblick för ögonblick, när tankar om framtiden och den känslomässiga reaktionen reduceras, dämpas också smärtan. Man kan alltså lära sig att med ett betraktande av smärtan, dess intensitet och karaktär, minska det lidande som våra känslor och våra tankar lägger på själva smärtförnimmelsen. Samma sak gäller vid paniksyndrom. Den drabbade kan i förstadierna till en panikångestattack, genom att iaktta sina tankar, känslor och kroppsliga förnimmelser, även om de är obehagliga, få en annan relation till dem och därigenom bromsa den stresspiral och minska de symtom som tidigare panikattacker medfört. Om vi till exempel blir oroliga och vi identifierar oss med oron, vi så att säga är vår oro, så har vi en större tendens att reagera på oron på ett automatiskt sätt och mindre genomtänkt sätt, till exempel genom att äta för mycket, ta en drink eller röka. När vi istället får ett annat perspektiv på vår oro och ser den lite på distans, undersöker den, finner vi att den är ett av många känslomässiga tillstånd som kommer men som också går.
Den här kunskapen att ingenting är beständigt när det gäller mentala händelser, som tankar och känslor, gör att vi tolererar obehag i högre utsträckning. Denna insikt ökar i sin tur vår frihet och våra valmöjligheter och vår frihet när det gäller att möta olika känslotillstånd. Vi befriar oss från automatiska beteendemönster och ser på olika känslotillstånd mer som ett sätt att få information. Vi kan då välja att förhålla oss till vad som dyker upp i vårt känsloliv på ett sätt som gagnar hälsan och välbefinnandet. När vi riktar uppmärksamheten med avsikt och acceptans i ögonblicket så kommer vi att utveckla ett bredare och ett mer anpassat sätt att förhålla oss till situationen. Det finns också vetenskapliga studier som visar att personer som har en högre grad av medveten närvaro i test också har en högre grad av förmåga att reglera känslor och beteende.
Ur boken ”Mindfulness i vardagen”av Ola Schenström
www.mindfulnesscenter.se
Allt kan man ta ifrån människan, utom en sak – den yttersta friheten, att välja förhållningssätt, till det som livet för med sig.
Viktor Frankl, ur ” livet måste ha en mening”